Förstasidan
  Nyhetsarkiv



  Medlemmar
  Diskografi
  Historia
  Ordlista
  Vem är vem?



  Turné 2008/2009
  Bilder



  Bli medlem
  Direktlänk



  Reportage
  Försäljning
  Om MCS
  Crew
  FAQ
  Kontakta oss
  CIOM
  TMCC
  Copyright


Konsertminnen - Bologna 22:a juli 2008


Redan från flygplatsen i Riga den 21:a har jag ett speciellt minne. När jag kom till gaten efter lite strul (ett underligt check-in system) såg jag att Rob satt där med sin fru som skulle med planet från samma gate, fast till Paris. Vad jag hörde efteråt var att dom skulle besöka en vän till Rob i Paris och därför spendera natten där innan spelningen i Italien.

Från det ena till det andra, jag landade i Bologna den 21:a juli 2008. Med på samma flight som var Filip och hans bror Cohen från Belgien. Vi delade en taxi då vi i stort sett bodde på samma ställe. Jag spenderade kvällen och natten på mitt rum genom att ta igen några timmars sömn. Under kvällen dök Fred och José från Frankrike upp, och så även Louis från Irland och Otto från Norge.


Jag, Filip & Cohen

Vi blev ett ganska skapligt gäng som gick mot Parco Nord (en större park där man ställt upp en scen) den 22:a juli. Vädret var riktigt fint som omväxling från de tidigare besökta städerna i Europa. Längs gångbanan mot entrén kryllade det av stånd där man sålde billiga bootleg t-shirts. Säljarna hade redan hunnit med att trycka upp Death Magnetic t-shirts då bilder på omslaget några dagar tidigare presenterats på internet. Vi knallar runt mot entrén och ser att det redan är mycket folk redan vid 12, tror jag klockan var. Vi beslutade att inte ställa oss och köa med detsamma utan valde istället att gå tillbaka till ett matstånd för lite käk och dricka i skuggan. Vi träffade även Vladimir, en ryss som jag lärde känna i Riga, som följde med oss.


Sitter och käkar. José, Louis, Fred, två fransmän, Vladimir, Jag & Otto.

Efter någon timme beslutade vi oss för att gå och ställa oss i kön. Vill man ha en bra plats på en utomhusspelning måste man ta sig till sektionen framför scenen så tidigt som möjligt för att kunna få ett armband. Det fanns två ingångar till konsertområdet. Den ena var bred med mycket folk. Den andra var smal och man upplevde att det även där var mycket folk men dock var det inte alls lika mycket som vid andra ingången. Taktiken var redan upplagd: Det finns alltid två ingångar till främre sektionen. Spring mot motsatt ingång dit sannolikt färre folk tar sig.
Dörrarna öppnades. Som alltid blir det lite tryck så det gäller att välja bra positioner i kön. Det tog oss ca 15 minuter innan vi kom in. Vi sprang som galningar, först över en stor vall och sedan ner mot scenen. Planen fungerade. Dock märkte vi efter en liten stund att Otto, som bara var någon meter bakom oss i kön blir stoppad av vakten med övriga löpare och kommer därför inte in i främre sektionen. Det blev fort tjockt av folk vid vakterna samt vid avspärrningarna.
När man varit på en del konserter lär man sig lite tricks (som bl.a. omfattar ett avslitet armband och ett tuggummi) som kan vara till stor nytta att ta till vid situationer som dessa, och efter en stund kommer även Otto in i främre sektionen.


Längst fram. Vladimir, Jag, Louis, Otto.

Vi förundrades över hur mycket yta man hade lämnat. Det fanns hur gott om plats som helst medan dom utanför avspärrningarna fick stå och trängas. Vi tog en plats vid räcket en bit till vänster framför scenen. Efter en stund märkte vi att det var lite liv bakom oss och en italienare blir tillslut insläppt i främre sektionen. Han började storgråta och kramade sedan om en vakt. Han hade en MetClub t-shirt på sig. Tydligen hade han pratat med en vakt och förklarat att han var medlem i fanklubben. Vakten hade gett med sig och släppt in honom. Han stod och grät av lycka. Det är nog bland det märkligaste jag sett på en konsert. Han blev så jävla glad. Antagligen var det hans första Metallicakonsert någonsin. Då kände man sig lite bortskämd när man redan sett ett 10-tal konserter samma år. För övrigt kan även nämnas att personer med Hells Angels västar oförhindrat gick förbi vakterna.

The Sword gick på scenen först i vanlig ordning. Ljudet var långt från perfekt men det är som vanligt när förbanden spelar. Publiken gjorde inte mycket väsen av sig under deras spelning. Sedan gick Down på. Phil Anselmo blir verkligen en gud på scenen. Det var dock en hel del tekniska problem med hans medhörning på scen vilket resulterade i att ljud-crewet fick sig en rejäl utskällning. Publiken var fortfarande ganska lam men till skillnad från The Sword accepterar inte Phil detta utan avbryter en låt för att skälla på publiken. Genast blev det mycket bättre. En av Downs gitarrister, Pepper Keanan som håller till på högra sidan av scenen ser mig och min svenska flagga på avstånd och pekar igenkännande och nickar. (Jag hade nämligen lyckats boka en del av flighterna som Down och The Sword var inbokade på, men det är en annan historia det.)


The Sword


Down

Metallica gick på scenen och levererar som vanligt. Förändringar värt att nämna i denna setlist är Bleeding Me som alltid är rolig att höra live, och So What. Jag vet, man är bortskämd när setlistan såg ut enligt följande:

Creeping Death
For Whom The Bell Tolls
Ride The Lightning
Harvester Of Sorrow
The Four Horsemen
And Justice For All
No Remorse
Fade To Black
Master Of Puppets
Whiplash
Nothing Else Matters
Sad But True
One
Enter Sandman
So What
Motorbreath
Seek & Destroy

 
Rob & James

I det stora hela var Bologna en rejäl ljuspunkt i ett regnigt Europa. Allt fungerade bra. Det var varmt och skönt.
Efter konserten gick vi tillbaka till hotellet där jag, Louis, José och Fred sätter oss i en hyrbil och kör hela vägen till Milan för att ta ett tidigt lågprisflyg till nästa konsert i Bukarest, Rumänien...


Efter konserten. Louis, Otto, Vladimir, José, Jag, Fred.

Text: Erik Lysén
Foto: Erik Lysén, José Cabreira, Louis McClean. Får Ej kopieras.



Bologna 2008
Erik Lyséns repotage från Bologna 2008 som ingår i serien "konsertminnen".

CIOM 2006
Erik Lysén, initiativtagare till projektet Cliff In Our Minds, var med i Småland när minnestenen till Cliff Burtons ära invigdes.

Dublin 2006
Jesper, Hedeby, MetMike och ErCaZ åker till Dublin Irland för att vara med om en trollbindande kväll med Metallica.

Australien 2004
Newz-Fredde och Bueto åkte ner till Australien och gjorde åtta spelningar.

Oslo 2003
Bueto har skrivit ner lite från resan till Oslo och de två spelningarna där.

Summer Sanitarium Tour 2003
Newz-Fredde, Bueto och Hedeby tillbringade tre veckor i USA där de gjorde åtta spelningar på SST2003-turnén.

Tyskland 2003
Vi var fyra stycken som åkte ner till Tyskland för att medverka på de första tre spelningarna på världsturnén.

Förhandslyssning av St. Anger
Vi var ett gäng som fick höra St. Anger hos skivbolaget, fem veckor före skivsläppet. Läs vad vi tyckte.

Swedish Sanitarium Tour 2000
Newz-Fredde, Bueto och Hedeby tillbringade en vecka i bil för att hinna med fyra spelningar i USA.

y2k
Läs om Hedebys turer i USA under milleniumskiftet.

Summer Sanitarium 1994
Läs om Freddes sommar 1994 då han följde Metallica hela tre månader.


© Copyright 1995-2009 Metallica Club Scandinavia